Jag och Ian Brown

När jag klev ut från porten och pinnade iväg på stela ben och lite ömmande benhinnor kände jag direkt att det skulle bli en plågsam runda. Jag försökte tänka på tekniken och komma in i ett bra flyt tidigt i passet, men i kväll kändes benen som träpåkar. Jag accepterade mitt öde och fortsatte i kylan. Det blir inte bättre än så här i kväll tänkte jag

Men efter ca 3 km kom vändningen. I hörlurarna hörde jag en bekant basgång, en basgång som blev starkare och starkare. Kände direkt hur kroppen svarade och kom igång. När sedan gitarren och trummorna sammanstrålade så var stelheten som bortblåst. Jag kände mig urstark, jag hade plötsligt ett flyt och och kick i steget. Farten stegrades och jag började sjunga med till I wanna be adored med Stone Roses.

Jag var rädd för att jag skulle komma in i en annan löptakt när låten tog slut så jag körde om den 4-5 gånger på raken.

Det är inte första gången den här låten hjälpt mig på träningen. Vet inte om det är tempot i låten, Ian Browns underbara röst eller själva känslan i låten som bär fram mig. Förmodligen en mix av allt.

Hur som helst, 13 km blev rundan som jag nog får klassa som en lugnare snabbdist istället för jogg.

Ian Brown - I wanna be adored