Is someone getting the best of you?

Foo fighters - Best of you

Maran

2 veckor har gått sen nederlaget i Stockholm marathon och jag har väl börjat blicka framåt men jag har inte glömt loppet, besvikelsen finns kvar och gnager i huvudet.

Jag var så jäkla laddad på morgonen, förberedde mig med frukosten på exakt samma sätt som jag gjort innan alla långpass under det senaste halvåret. Gick upp till Stadion för att känna på stämningen och tagga till ytterligare, benen var lätta och huvudet var inställt på tävling. Målet var att ta mig runt, även om jag skulle få "punka" tidigt.

Startskottet gick och jag kom iväg utan problem. Jag kom in i ett skönt flyttempo direkt och kilometermarkeringarna avverkades på strax under 4 minuter, allt kändes så jäkla lätt och jag var nöjd att kunna hålla dessa kilometertider utan att behöva göra någon som helst kraftansträngning. 

10 km passerades på 39.30, men precis därefter började jag känna hålltendenser. På väg utför Västerbron högg det till ordentligt i sidan och på Norr Mälarstrand fick jag stanna för första gången. Försökte komma igång igen men fick stanna igen vid Centralen, Norra Bantorget och Torsgatan. På Karlavägen stod jag dubbelvikt och insåg att det inte skulle gå att kuta ett varv till, det gjorde helt enkelt för ont och alla start och stopp hade gjort låren tunga. Kämpade mig bort till 20 km-skylten och klev av. 

Förbannad och besviken (bestört kanske är det rätta ordet) på mig själv gick jag och hämtade mina kläder och sen gick jag upp till Stadion och tittade på målgången. Att sitta där och titta på alla som sprang över mållinjen var snudd på tortyr, jag ville bara bryta ihop. 

I flera dagar funderade jag på varför det blev som det blev. Varför fick jag håll 10 km in i loppet? Den mest troliga orsaken är att jag lyssnade på marathonexperterna, solen gassade och 42195m är påfrestande så jag tyckte det lät logiskt att köra en kort, kort uppvärmning. Jag är förbannad på mig själv att jag inte värmde upp mer noggrant, efter mer än 20 års tävlande borde jag veta bättre. 

 

Så efter 6 månaders uppladdning blev det alltså en DNF i marathondebuten, inte precis vad jag hade tänkt mig men det är bara att acceptera att nu är det som det är och det är bara att sätta upp nya mål.