Under vissa pass får man verkligen slita från första löpsteget.
Isiga gångvägar satte stopp för all utomhuslöpning med lite fart i, så för att undvika en bruten lårbenshals fick det bli några kilometrar bandet. Motivationen var verkligen inte på topp när jag drog igång maskineriet, och det skulle visa sig under passet med rejäla svackor efter 3, 5 och 8 km.
Vet inte vad jag ska kalla passet... en halvdan snabbdistans.
1 km - 5.30/km (uppv.)
2-10 km - 3.50/km
10-11 km - stegrande fart ner till 3.28/km de sista 500 m.
Belöningen kom efteråt när man konstaterade att man lyckades bita ihop och genomföra hela passet trots att man sprang med huvudet under armen.